Inte ens för min skull kan du komma för att fira mig en dag. Du kan inte ens sätta mig i första hand en enda gång! Jag är för helvete ditt barn, jag skapades av dig! Visst du kommer till Uddevalla och säger grattis, men du är så barnslig så att skyller allt på min mamma? När ska du förstå att det är DU som har skapat detta? När ska du förstå att allt är DITT fel? När är det min tur att vara viktig? Alla gånger som du har ringt och vart ledsen över att vi har dålig kontakt, vems fel är det? Ändå väljer du att gå samma väg igen och skapa så mycket besvikelse. Hur många nätter tror du att jag låg och grät över dig när jag var mindre? Kommer du någonsin förstå hur mycket skada du har skapat? Först idag när jag är arton år gammal förstår jag att det inte är mitt fel, att det inte längre är upp till mig att höra av mig? Att det inte är jag som har bollen i mina händer. Det är du som har bollen i dina händer och det har det alltid varit. För mig tog det sexton långa smärtsamma år att förstå det. Hur lång tid behöver du på dig för att förstå det? När ska du be om förlåtelse?

Jag har inte någon energi kvar att lägga på dig. Jag vill inte lägga någon energi på dig längre.