Annars så är det väl som det brukar. Ångesten kommer och hälsar på lite oftare nu för tiden. Men nu för tillfället är det inte ångest att gå till jobbet utan att snart inte ha något. Jag har haft sådan fruktansvärt tur måste jag säga. Som har haft jobb i ett helt år! Lite mer till och med om man räknar att jag jobbade hela förra sommaren. Vet inte längre vad jag vill göra. Jag vet att jag vill jobba med utvecklingsstörning och funktionshinder, men det verkar ganska tort på den fronten. Jag skulle vilja utbilda mig mer så att jag hart större chans till jobb. Men vad ska jag göra då? sjuksköterska? nej... Kanske något som inte ens har med vården att göra?.. Jag vet snart varken in eller jut längre..