Det får vara som det är när det inte blev dom det skulle.

2012-03-09 @ 14:31:28
Det känns fruktansvärt att ha den olustiga känslan i kroppen dag in och dag ut. När gråten känns nära hela tiden. Det känns som om jag ska ramla omkull fastän jag redan ligger ner. Finns det ingen som kan dra mig upp ur denna hemska håla.
Är det så här det skulle bli? Var det så här det skulle sluta?
Traveling I always stop at exits
Wondering if I'll stay
Young and restless
Living this way I stress less

I want to pull away when the dream dies
The pain sets it and I don't cry
I only feel gravity and I wonder why


Honestly, what will become of me?
I don't like reality
It's way too clear to me

But really life is dandy
We are what we don't see
We miss everything daydreaming

Postad i Allmänt | | Kommentarer (0)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback