-Malin-

usch, igår när jag gick o la mig så gjorde jag det med en fruktansvärd huvudvärk. jag vaknade oxå med en fruktansvärd huvudvärk men gick till skolan ändå. jag hatar sånna här dagar. känns som att det inte finns något att vara glad över. men så tänker jag på erik, och då inser jag hur mycket jag faktist saknar honom, fast vi träffades senast i måndags på morgonen. efter 2 år så kan jag fortfarande inte få nog av min pojke! är inte det underbart? jag önskar att jag hade fler vänner, dom som frågar hur jag mår. har många kompisar. men vem finns där för mig när min dag är så dålig som en dag som denna? jag vet inte vem jag har vid min sida. allt är jätterörigt idag. jag vet inte vem jag ska vända mig till.

det finns så många som jag vet att jag skulle finnas där för. men hur många av dom skulle finnas där för mig? skulle någon finnas där för mig? det är frågor och tankar som bara snurrar runt runt och åter runt i mitt huvud sånna här dagar. det är sånna här dagar som jag behöver kärlek. äkta kärlek. från min mamma min pojkvän och mina vänner. Jag får kärlek av min mamma och min pojkvän varje dag. kanske är det kärlek från mina vänner som jag behöver?

För att göra detta kort, så är detta en dag som jag känner mig ensam. jag vill bara krypa upp i ett hörn och lyssna på hög musik tills någon kommer och kramar mig. kramar mig och säger att allt ska bli bra igen. en sådan vän vill jag ha. som ser på mig när allt bara rasar. som känner mig utan och innan. är jag verkligen så ensam som jag känner mig?

jag undrar vilka som är mina vänner. och vart finns dom?

vet att ni som läser sitter och tänker, "ååh vad synd det är om dig, NOT.", "tyck lite mer synd om dig själv om du kan".
jag är så patetisk. this is me! läs inte om du inte gillar det jag skriver. jag är fruktansvärt gnällig och tycker fruktansvärt synd om mig själv när detta humöret faller på. min mörka sida